Ingen trivs med för trånga skor

Jag kan tycka att jag har väntat i en evighet på våren trots att vi bara är nån vecka senare än vanligt.
   Men visst finns dom nu; dagarna då vi vänder ansiktet mot solen och njuter på bänkarna längs Å-promenaden och på Gågatan. En vän till mig som inte är svenskfödd kallade oss svenskar för solrosor.
   Med det menade han att vi tacksamt lyfter våra ansikten och vänder oss mot solen och myser så fort den visar sig efter vintern.   

Eftersom jag är trädgårdsnörd ville jag påpeka att då ska han väl kalla oss solvändor istället för att solrosor är trots allt rätt stela i nacken.
   Men jag höll mig eftersom ingen uppskattar en besserwisser.

Men våren är trots allt här! Vårblommorna är ute. Blomsterbollarna är planterade, rosorna är inkrukade och dahliorna likaså.
   De står och väntar i våra små växthus på att värmen ska komma. Årets stadsträd har kommit och vi planterar för fullt runt om i stan samtidigt som vi kör ut bänkarna till alla er solrosor och putsar den stora fontänen till Kvarnängen.  Och så ler vi lite extra när vi jobbar.

Den som brukar promenera längs Å-promenaden kommer att upptäcka några nya träd i sommar. Och den som inte brukar promenera där, varför inte göra det?

De vattennära parkområdena vi har i centrala Boden är en riktig skatt! Där chansar vi lite med trädarterna, manchurisk valnöt, asklönn och exotisk rönn. Underbart är ordet.

En annan förvånansvärt okänd pärla som ligger blott en stenkast bort från centrum är Storavans våtmarksområde som har fått ett ordentligt lyft.
   Under hösten och vintern har personal på parken jobbat med att röja siktstråk, bygga fågelholkar och vackra stockbänkar.
   Vi har renoverat spång och skyltar, fågeltorn och grillplatser.  Bara fylla termosen med valfri uppvärmd dryck och stega iväg.

För den som undrar varför det grävs på Kungsgatan (IGEN) så är vi i färd med att byta några träd och reparera växtbäddar. Ibland blir det inte rätt och då försöker vi igen.
   Lindarna som planterades för något år sedan trivs inte eftersom det blev för torrt och kompakt i marken.
   Efter arbetet är klart och det ska inte dröja länge, jag lovar. Då står där nya härdigare träd med lite mer livsutrymme kring rötterna.

Träd är som folk är mest skulle jag vilja påstå. Ingen är lycklig i för trånga skor. 

Lizah Lund, Enhetschef, Parkenheten, Tekniska förvaltningen

DELA