Det här med att ladda batterierna

Hösten närmar sig och det är en särskild stämning på jobbet. Entusiasmen är tillbaka så tillika motivationen. Jag skulle däremot ljuga om jag inte nämner den utmaning vi står inför del två av 2017.
   Gällande motivationen är i alla fall min tillbaka efter fyra veckors semester på annan ort, till och med ett annat landskap, Jämtland där jag är född och uppvuxen (ja, jag är stolt och patriotisk).

Innan jag lämnade Boden för min sommarsemester ställde jag mig frågan, hur ska jag kunna arbeta med utveckling när min motivation flög ut genom fönstret ungefär två veckor efter midsommar?
   Det var ett ypperligt tillfälle att rensa undan och göra alla nödvändiga ont samt planera min kommande jobb-agenda. När jag tog en titt på den förstod jag att nu behövs en paus från jobbet och en dos av annat.

De som är i behov av socialförvaltningens verksamheter tar däremot ingen paus. Det finns barn som far illa även på sommaren, våld i nära relationer är fortfarande ett problem denna årstid, brukare behöver hemtjänst, brukare bor på boende, försörjningsstöd måste betalas ut – ja, ni förstår vart jag vill komma.
   Det går inte att stänga ner verksamheterna och öppna igen till hösten.

Jag började fundera inför denna krönika och hade ett snack med chefen.
Semester
perioden skulle inte fungera om det inte vore för en sak, sommarvikarierna.

Det har varit tufft, både innan och under sommaren, det går inte att sticka under stolen med. Men det är dem som möjliggör återhämtning så att personal på socialförvaltningen ska kunna bedriva ett så bra arbete som möjligt alla andra veckor under året.

När jag kom tillbaka från semestern, det var då jag förstod varför jag jobbar med det jag gör. Den där jobbagendan tittar jag på med skräckblandad förtjusning och inte bara förskräckelse.
Jag behövde bara ladda batterierna, hur töntigt det än låter.

Var gjorde jag det då? Så klart vid Mansjön i Skäckerfjällen hemma i fantastiska Jämtland. 

Ann-Charlotte Julnes, Utvecklingsenheten, Socialförvaltningen

DELA