En hyllning till alla våra familjehem

Sommar, sol och semester är något vi alla längtar och drömmer om. Framförallt under långa, kalla och mörka vinternätter. Vi planerar vår semester tillsammans med vår familj. Vi hoppas på sol och värme och drömmer om bara fötter på varma sandstränder. Vi följer väderprognoser och tittar på badkläder.

Men denna sommar har inte riktigt varit så varm och solig som vi önskat. Vi har haft kalla dagar och nätter. De som vistats ute hela dagar har nästan tagit på sig långkalsonger. Vi har cyklat till jobbet med mössa och handskar. Vi fortsätter att längta och hoppas. Ibland har solen tittat fram och de som är ledig kastar sig ut för att njuta av solens värmande strålar. Jag hoppas fortfarande på sol och värme, för jag tillhör också de som längtar.

Samtidigt vill jag berätta att jag går till arbetet med glädje. Inte för att vädret är dåligt, utan för jag har ett av de bästa jobb man kan ha. Jag har förmånen att få samarbeta med familjehem och kontaktfamiljer. Jag har förmånen att få stötta alla familjer som öppnar sitt hem och hjärta för barn och ungdomar, vars föräldrar inte alltid mäktar med de krav som ställs på oss i vårt samhälle. Jag har förmånen att få möta och samtala med barn och ungdomar som lånar ut sina föräldrar till ett barn eller en ungdom.

Jag har förmånen att träffa alla barn och ungdomar som har behov av en extra familj och extra syskon. De underbara och härliga barn och ungdomar som är kloka men vingklippta av de erfarenheter de ofrivilligt fått med sig i ryggsäcken. De är barn och ungdomar som alla andra. Barn och ungdomar som drömmer om sommar och sol och varma sandstränder. Barn som också drömmer om att få vara med sina föräldrar under sommar-semestrar, men där verkligheten är att föräldrarna inte mäktar med.

Då finns alla våra familjehem som kliver in och bara finns där. De öppnar sitt hem och sin famn för dem. De står kvar när barnen och ungdomarna lever ut sin frustration av att de egna föräldrarna inte orkar hela vägen. Barn och ungdomar som är rebeller  som syns på stan eller stranden. En del av dem ryggar vi för. Går omvägar eller håller i våra barn för att de inte ska komma allt för nära. En del av dessa barn är så lätt att ta till sig att vi alla tar dem i vår famn.

Jag är tacksam för alla familjer som beslutar sig att vara familjehem. Som har den där extra tiden för ytterligare ett barn eller en ungdom. Men antalet familjehem har minskat med åren. De har minskat i takt med att vårt samhälle förändras. Samtidigt ökar behovet, allt eftersom vårt skyddsnätverk minskar. Jag lägger mitt hopp till att fler familjer finner tid för andras barn och ungdomar som drömmer och hoppas. Kanske är det du?

Med denna krönika vill jag hoppas att alla våra familjehem samt barn och ungdomar i familjehem en haft en underbar sommar, bortsett från vädret. 

Carina Strömbäck, Familjehemssekreterare, Team familj

DELA